Förra lördagen var vi på hingstpremiering i Älmhult, Jason skulle veterinärsbesiktigas redan efter halv åtta på morgonen så vi fick starta redan kl. 03.00 på morgonen. Tur att man är hyfsat morgonpigg. Resan ner gick bra, vi kör hästarna baklänges... eftersom våra bommar är för höga... funkar jättebra, också har de baklemmen som stopp och inget de kan försöka hoppa över om det får panik.
Konny skulle visas först av dem och gick i tredje klassen tror jag det var. Det var ju ny premieringsnämnd så det tog en faslig tid för dem att bedömma hästarna, de var säkerligen väldigt noggranna men för oss som väntade blev det lite långtråkigt att stå och titta på så länge på varje häst ca 10-15 min. Konny skötte sig bra förutom när vi skulle ställa upp då ville han inte stå stilla. Han räckte inte hela vägen fram utan fick 37 poäng för dagen. Jag var ganska så förberedd på det då jag tyckte han var mycket finare tidigare i somras. Så nu är han redan kastrerad och kommer att säljas så småningom när han är färdigläkt.
Vithatts Kind of Love
Jason skulle visas efter lunch, det visade sig att det blev halv fem på kvällen. Vi hade fått vänta i NIO timmar... orimligt... då hade han hunnit bli halt! Han har en liten hålvägg och antagligen var det den som spökade då han fick vänta så mycket och kanske inte kunde vila som han brukade. Så vi kommer att få visa honom till våren igen. Jag och min gubbe pratade under dagen om att det här är sista gången vi visar fram något om det inte är något alldelles extra... det tar för lång tid... inte snällt mot hingstarna. Jag hoppas de kommer att utvärdera helgen för det finns mycket som kan göras bättre... kändes ohållbart både för hingstarna, vi som visar dem och även för domarna.
Vithatts Jason
Vi startade tre på morgonen och var inte hemma förrens kl nio på kvällen efter fyra timmars resväg... då hade vi ändå åkt hem tidigare eftersom Jason blev halt. Hade vi varit kvar hade vi varit hemma vid tre på morgonen, ett dygn i vaket tillstånd. Jag har tur att ha en snäll gubbe som kör både dit och hem så jag kunde sitta och småslumra, men tänk på dem som åkte själva. Inte okej! Dagen efter så var Jason ohalt igen... så typiskt... frustrerande och tråkigt med tanke på allt arbete jag lagt ner med att matcha fram honom och få honom i lagom trivselvikt till premieringen.
Nästa helg blir det premiering med Lovely och betydligt mindre väntetid.