I onsdags kväll så fölade Palencia. Vi hade redan vakat över henne sedan någon vecka då hon fyllde på juvret väldigt tidigt, och att hennes två senaste fölungar legat kvar i säcken och behövt hjälp för att komma ut. Så vi hade stenkoll på henne för att inte missa hennes fölning. Det märktes redan på eftermiddagen att det nog skulle bli fölning senare under kvällen och det blev det mycket riktigt.
Jag stod och borstade på de andra hästarna när jag märkte att hon började lägga sig ner, och ställa sig upp om vartannat. Hon ville inte att jag skulle titta på så jag fick smyga för att kunna se vad hon höll på med. Det tog nog en trekvart innan fölet tittade ut och då hade jag redan målat upp det värsta och hunnit ringa veterinären i fall att, Palencia brukar ha så lätta fölningar så när hon blev genomsvettig och krystade utan att något hände något så fick jag lite lätt panik. Men det gick bra, fölungen låg rätt, och när den väl tittade fram så hjälpte jag till att dra lite för säkerhets skull när hon krystade så att fölungen kom ut. Det blev ett fint svart stoföl och Palencia såg så där stolt och mallig ut som bara nyförlösta mammor kan se ut. Så jävla skönt att allt gick bra!
Madison som hon skall få heta hade lite svårt att hitta mjölkbaren och att få till den rätta ställningen för att nå tuttarna. Palencia var så välfylld att tuttarna knappt syntes, så jag fick nappa henne under kvällen och natten så hon säkert fick i sig råmjölken. Själva diandet var det inget fel på... det hade hon koll på! Så det tog faktiskt tills igår kväll innan hon började dia självständigt... så skönt.
Hon har fått hjälp att hålla balansen och att få till rätt vinkling med huvudet samtidigt som hon skulle försöka få fatt i tutten. Men skam den som ger sig, tills sist så fattade hon och jag kan få sova igen och inte passa på henne varje gång hon vaknade och ville ha mjölk.
Nu väntar vi någon vecka sedan är det dags för Fia att föla... vi håller tummarna för att allt ska gå bra även denna gång.