Vilken pärs vi precis har fått genomlida... inte en gång till tänkte jag!
Lovvan var ju beräknad att föla under påskhelgen så vi hade redan börjat övervaka henne lite smått under natten då hennes fölunge låg kvar i säcken förra gången när hon fölade. På påskafton så körde grannen och hans kompisar motorcross i hagen ijämte stona och jag visste att hon reagerat lite på det förr och nu var hon ju högdräktig så jag gick snabbt ut för att kolla till henne. Och mycket riktigt hela hon stod och skakade av stress... fort in i stallet och på med täcke... satte på radion på hög volym så hon inte skulle höra motrocrossarna. Gubben var uppe och pratade med dem men de fortsatte att köra några timmar till. Hon lugnade ner sig till slut men jag blev givetsvis orolig.
Dagen efter började hon äta sämre och på annandag påsk så tog jag ut veterinären första gången då jag misstänkte att hon fått Hyperlipemi av stressen då hon inte ville äta som vanligt. Blodprovet visade på det jag misstänkte, dagen efter var det som en klick smör längst upp på blodprovet. Hon sattes in på glykosdropp och jag matade henne med allt jag kunde komma på... ena dagen var det bara gräs som hon ville äta. Så jag var ute sent på kvällen och mitt i natten med pannlampa och plockade färskt gräs åt henne... inte så lätt med frost under natten. Hon stod med dropp från och till i fem dygn samtidigt som jag kollade socker med jämna mellanrum, varvat med att hon fick komma ut och beta. Det blev inte många timmars sömn dessa dagarna, jag sov hos henne i boxen och satt i en solstol ijämte henne när hon fick dropp, varvat med att jag handmatade henne med allt som hon ville ha. Lovvans dotter Fia har varit helt enorm och stöttat sin mamma och har hållit henne sällskap inne, betat med henne ute och med jämna mellanrum komma och kolla sin mamma. Vilken kärlek de visar till varandra! På torsdagen fyra dagar efter vi startade behandlingen så började hon äntligen att äta nästan som vanligt och vi kunde se att vi nog kom att klara henne, blodprovet visade på stor förbättring från förra gången.
Äntligen kunde vi pusta ut och koncentrera oss på att hon skall föla, tidigt på måndagen ca 05.10 fölade hon ett piggt och friskt stoföl. Fölningen gick på fem minuter så det var skönt att det blev en smidig förlossning för Lovvan och den kom ut ur säcken på egen hand. Hittade snabbt mjölkbaren och bajsade och kissade... Lovvan var SÅ STOLT över sin dotter och det kändes att hon tackade mig för allt arbete jag lagt ner på henne de andra dagarna. Vilken känsla när allt går bra och att Lovvan äter som vanligt igen!
