Förra söndagen var vi på premiering i Vara. Det var dags för våra båda treårsston, Kassandra och Katrina att premieras. Jag hade tränat dem här hemma så de var väl förberedda för själva visningen. Kassandra är alltid pigg och framåt och ställer upp på allt, Katrina är den bekväma och gör inte mer än nödvändigt... lite seg och trög.
Men tydligen var det väldigt roligt att komma ut och visa upp sig, för Katrina var pigg och framåt och trampade på som bara den... det var så att Kassandra nästan kändes lite slö! Först skulle de mättas och kolla chippet och Kassandra mätte 103 cm i mankhöjd och Katrina mättes till 105 cm. Det var fem stycken standardston med våra båda ston som skulle visas fram.
Först ut av mina var Kassandra, hon är van att ställas ut så hon gjorde ett strålande jobb som vanligt... kunde inte gjort bättre!
Sen var det dags för Katrina och hon gjorde ett dunderjobb... pigg och framåt och tyckte att det var jättekul att få visas upp.
När de sedan skulle rangeras så satte premieringsförättaren Morgan Johnsson Katrina som etta och Kassandra som tvåa... vilken lycka... det är en speciell känsla när det går så bra för sina egna uppfödningar speciellt när de är efter vår egen avelshingst. Katrina fick 99897 - 42 poäng och diplom, Kassandra fick 98888 - 41 poäng och diplom. Vi är så stolta över våra småtjejer! Dessutom gick Katrina vidare att få tävla om att bli Bästa treårssto av alla raser. Det blev en stunds väntan innan det var dags igen att visa upp Katrina, de raser som deltog förutom shetland var russ, dartmoor, nordsvensk och ardenner. En efter en åkte de ut, till sist var det bara Katrina och dartmoorstoet kvar och Katrina tog hem priset... lycka, stolthet och glädje var det som for genom kroppen när vi sprang ärevarvet medans publiken stod och applåderade. Vi fick en fin rosett och en tallrik med ingraverad text... Bästa treårssto 2019.
Katrina ringetta med 99897 - 42 p. DIPLOM & Bästa 3-årssto alla raser.
Kassandra tvåa med 98888 - 41 p. DIPLOM
Tidigare i somras fick vårt ettårssto Madison somna in, det var något nevrologiskt som tilltog så det var inget att välja på, dessutom trodde veterinären att hon inte hade full syn. Kanske en förklaring till att hon gick på oss så i slutet... som om hon inte kunde bedömma avstånd. Alltid tråkigt att få säga adjö till en vän!
En annan dag i somras så fick jag se något oväntat... jag höll på att ta in tvätten när jag hörde ett rejält brak ifrån hagen bakom stallet. I den hagen går Legend och Palencia... de brukar inte föra så mycket väsen av sig. Jag ser då att det springer en älg i hagen och efter den springer Legend och jagar den. Vilken syn! Älgen hoppar ut ur hagen och jag tror inte den kommer tillbaka. Legend såg så där stolt ut som bara han kan... ruskade på huvudet och sprang sedan bort till Palencia som stod som förstelnad och undrade vad som egentligen hände... allt gick så fort.
Just nu håller vi på och tränar Jason och Konny inför hingstpremieringen om två veckor. Jason tycker jag själv har utvecklats och ser riktigt fin ut... jag hoppas bara att han säger ifrån lite bättre och inte låter årets fölungar dra han så mycket i manen... vill inte att den skall bli kort och uppklippt. Det är tyvärr både man och svans på Konny... det leks lite vårdslöst i deras hage med. Det skall bli spännande att se hur den nya hingstnämnden dömmer... hoppas det inte kommer att skilja sig så mycket från den gamla... jag gillade verkligen den gamla nämnden, så mycket kunskap om den svenska aveln!